Södra Kvistoftavägen 54, 261 63 Glumslöv
0708 584 333
info@eaglegolf.nu
BankGiro: 5261-9616 I Swish: 123158 87 63 I Kortbetalning: iZettle I Faktura: 10 dagar

Min golfhistorik 1989-2010

se möjligheterna -

Hej allihop

Född 1978 på Sri Lanka och adopterad till Sverige, närmare bestämt Råå, den 3 februari 1980 av Eva och Bernt.
Jag bodde på Råå fram till 2001, då jag lämnade hemmets lugna vrå, för att jobba som tränare på heltid.

Jag har 3 barn:

Melwin (f. 16 februari 2003)
Emmie (f. 26 april 2005)
Hjalmar (f. 30 januari 2008)


Lite av min egen golfhistorik

1989 (Första försöket med golf)

En dag åkte jag med min farfar och en av mina kusiner till ett fält som kallades för driving range.
Det bestod av en massa konstgjorda mattor som låg på metallådor ovanpå gräset.

Man började med att ta en hink och sedan hämta bollar i en maskin. Sen ställde man sig på den konstgjorda mattan på metallramen på gräsmattan och försökte slå på bollen.

Bland mina första försök att stillastående, helt utan yttre påverkan, lyckas få en liten, hård, (oftast) vit boll att flytta sig, gärna i en bestämd riktning och längd, så träffade jag en, säkert på måfå, utslängd pinne, som stod några meter ut på rangen.

Denna, högst tillfälliga lyckoträff, gjorde att jag var fast och det var då jag bestämde mig.

Jag skulle börja spela golf!!!

Jag anmälde mig till någon slags träning, som skulle leda fram till att man skulle ta något som kallades grönt kort.

Först skulle man slå långt.

När man sen kunde slå långt, så skulle man slå rakt.

När man sen kunde kunde slå långt och rakt, så skulle man slå kort.

Når man sen kunde slå kort, så skulle man slå bollen nära ett hål.

När man sen kunde slå bollen nära hål, så krävde dom att man skulle putta i bollen.

I DET LILLA HÅLET!!!

Om det nu är meningen att man på så få slag som möjligt, ska få i bollen i det lilla hålet.
Varför är det då placerat så långt bort???

Så funderade jag då, minns jag.

Det undrar jag förresten fortfarande ibland…

Jag blev skjutsad till träningarna en gång i veckan för att där antingen:

1. Försöka slå flest bollar på en timme
(personliga rekordet 300+ bollar på en timme, står sig än idag…)

ELLER

2. Lyssna på radion som satt i vår tränare “Björnes” bil.

Jag minns fortfarande hur Håkan Loob, Thomas Rundqvist & Co fick, kanske inte hela Sverige, men i alla fall vår träning att stanna upp och lyssna på när dom öste in mål i olika hockeymatcher.


1990 (Grönt kort)

Nu var det äntligen dags!

Några av oss 7 som tränade regelbundet skulle få försöka ta det där gröna kortet som alla pratade om.

Vi gick i grupp ut på banan med “Björne”. Han spelade och vi skulle svara på frågor. Han gjorde planerade, samt mindre planerade, missar, vilka resulterade i frågor om regler och tillvägagångssätt. Den som trodde sig veta svaret sa det rakt ut. På så sätt blev hela gruppen godkänd.

Sista delen för att få det där magiska gröna kortet, bestod i ett uppspel.

Av gruppens 7 medlemmar så klarade 2 det på första försöket.

Typiskt nog var det min kusin Maria och hennes kompis och granne Fredrik som blev dom lyckliga 2.

Själv föll jag, som så många andra, på bunkerslagen.

Det var bara att göra om testet en vecka senare och då gick det bättre.


1991 (Första försöken som tränare)

Detta år tog “Björnes” civila karriär mer och mer plats och därför anställdes det en ny tränare, Magnus “Frasse” Pettersson. Förutom att jobbet tog mer tid för Björne, så ökade allmänhetens intresse för golf. Detta gjorde att grupperna blev fler och fler.

Nu var det inte längre bara 7 juniorer som tränade och därför frågade man några stycken av oss som tränat nåt år och fått grönt kort, om vi kunde hjälpa till som juniortränare.

Mina föräldrar., bägge. Är lärare., bildade tillsammans med några. andra föräldrar, en juniorkommitté och mamma blev juniorkommitténs första ordförande. Detta var en av anledningarna till att jag redan då bestämde mig för att prova på det där med att vara tränare. Att som kort, svag och smal 12-åring, instruera välvuxna 15 – 21-åringar, i något som man själv försökte förstå sig på, det var inte lätt. Så här i efterhand kan jag inte låta bli att fundera över om jag egentligen fyllde någon funktion alls.

Ärligt talat så tror jag knappast det, men vem vet?


Mizuno forging


1992 (Mitt första besök på en golftävling)

Jag skulle representera Åkagårdens GK genom att stå på driving rangen på Volvo Scandinavian Masters, Barsebäcks Golf & Country Club.

Från denna smått chockartade upplevelse kan berättas följande.

Jag fick komma dit på tisdagen, ett par dagar innan huvudtävlingen började. Jag fick en tröja och sedan visades jag upp till driving rangen där min enda arbetsuppgift var att se till att korgarna hela tiden var fyllda med hela och rena bollar. Förutom jag, så var det en tjej på rangen den dagen. Hon representerade Rya GK. Jag minns att någon frågade oss om vad vi hade i handicap. Hon hade runt 15 (tror jag), vilket i min värld var näst intill världsstjärna. Själv hade jag endast tagit mig ner till “skämmiga” 42, eller något liknande.

Tjejen från Rya var förresten (om jag inte minns helt fel…) Louise Friberg.

Såhär i efterhand är det dock en speciell händelse som etsat sig fast i minnet.

Jag fick för första gången träffa min store idol Nicholas Alexander Faldo – Nick Faldo.
Samme Nick Faldo som 12 år senare (2004) höll Melwin Alexander i sina armar…


1993 (Ledarkurs för barn)

För att utveckla oss som hjälptränare beslöt juniorkommittén att utbilda oss. Vi skulle gå en internutbildning för ungdomsledare i golf. Vi som redan var tränare, plus några till som ville bli tränare, genomförde denna kurs och fick på så sätt en chans att lära oss lite mer om hur man egentligen gör för att lära ut golf på ett bättre sätt.


1995 (Steg 1)

Första steget inriktade sig mer på hur och vad man lär ut och i vilken ordning man lär ut det under en lektion eller ett träningspass


1997 (Steg 2)

Denna gång blev det mer fördjupning i hur människan fungerar, både inlärningsmässigt och socialt. Dessutom var det en hel del nya och jättenyttiga övningar.

Det var någon gång i samband med denna kurs som jag beslutade mig.
Jag skulle på allvar satsa på en karriär som golfinstruktör.

Jag började intressera mig för hur man skapar förståelse och hur man gör inlärning till något roligt.

I samband med juniorledarkurserna började jag se resultat hos mina juniorer. Det gjorde att jag ville lära mig mer om hur och varför man lär sig och hur man kan förbättra och underlätta inlärningen. 1997 var året då jag tog studenten och var tvungen att fatta ett av livets stora beslut…

Vad ska jag bli när jag blir stor???

Förutom att bli större…
Varför inte leva på sin hobby?


1999 (Skandia Junior Club, samt FGTU & Guideskola)

Av en slump kom jag detta år i kontakt med ett projekt som drevs av Svenska Golfförbundet (SGF) och Försäkringsbolaget Skandia.Projektes mål var följande:

“Alla barn och ungdomar upp till och med 21 års ålder ska ges möjligheten att prova på golf gratis”.

Jag fick som instruktör hos Skandia Junior Club resa runt stora delar av landet. Jag träffade massor med glada ungdomar och även vuxna som, utan Skandia Junior Club, kanske aldrig skulle fått, eller i alla fall inte utnyttjat, möjligheten att prova på golf.

1999 sökte jag även in till Grundläggande Tränarutbildning (GTU), men fick istället gå Förberedande Grundläggande Tränarutbildning (FGTU).

FGTU var en kurs som mer i detalj ökade förståelsen för hur man svingar, hur man undervisar, samt vad jobbet som golfinstruktör skulle innebära.

För att bättra på mina chanser att komma in på kommande GTU, gick jag detta år även en reseledarutbildning i Always regi.

Detta, tillsammans med FGTU gjorde att jag faktisk lyckades att mig in på GTU 2000, samt bli medlem i PGA of Sweden.


2000 (GTU)

Äntligen fick jag på allvar börja utbilda mig till golfinstruktör!

Jag fick lära mig väldigt mycket nytt om vad jobbet kommer att innebära. Jag är väldigt glad att jag på vägen gått både ledarkurs för barn, steg 1, steg 2 och FGTU.

Jag fortsatte även detta året som instruktör åt Skandia Junior Club, samtidigt som jag gjorde min 10:e (!) och sista säsong som juniortränare på Åkagårdens GK


2001 (Första jobbet som GolfPro)

Första egna jobbet som golfinstruktör var anställningen på Hofgårds GK i Halland. Där ansvarade jag för nybörjarkurser, juniorträning, shop och övrig lektionsundervisning.


2002 (andra året på Hofgårds GK)

Högre Grundläggande TränarUtbildning. Kursen jag längtat efter att få gå.

Nu skulle jag äntligen få bli Club Professional!


2003 (Umeå GK, Solheim Cup, samt Melwins födelse)

I februari föddes Melwin. Detta var även året då jag fick en jätterolig uppgift. Jag hade något år tidigare, genom Skandia Junior Club, kommit i kontakt med ett anat projekt inom SGF, Tjejer & Golf. I och med flytten till Umeå GK blev jag ansvarig för distrikt Norrland och fick genom Tjejer & Golf uppleva Solheim Cup på Barsebäck på ett alldeles speciellt sätt!

Jag blev personligt tillfrågad av Tjejer & Golf och FöreningsSparbanken om jag kunde hjälpa till. Jag skulle ansvara för en station på ett område som kallades Junior Camp. Självklart tackade jag ja! Första uppgiften blev att rekrytera 3 personer som jag kände väl och tillsammans med en person, utsedd av banken, så utgjorde vi ett team på Junior Camp. Vilken häftig upplevelse att uppleva golf som en hockeymatch (eller fotbollsmatch). Det var hejarramsor och ansiktsmålningar. Vågen rullade på läktarna. Alla pratade med alla och vädret var absolut kanon!

Det var på invigningen av Solheim Cup jag beslutade mig för att fråga en av världens genom tiderna bästa golfare, Annika Sörenstam, om hon kunde tänka sig att hålla Melwin medan jag tog en bild. Till saken hör att jag hade lite smått räknat med ett nej, men fick, som tur är, fel. Dessutom var detta innan införskaffandet av digitalkamera, så ni kan tro att det var några nervösa timmar innan bilden hade framkallats och jag mycket nöjd kunde få den signerad av Annika. Den bilden blev starten till barnens “wall of fame”.


2004 (Rya GK)

Sökte mig återigen neråt, mo de längre säsongerna och arbetade denna säsong på “klubben vid vattnet”, Rya Golfklubb. En gammal klubb (klubb nummer 19 i Sverige) som år 2004 firade 70 år. Jag trivdes bra med arbetet som assisterande tränare, ett jobb som huvudsakligen bestod i att träna juniorer och att coacha damlaget. Trots att jag trivdes bra, kände jag att det skulle vara kul att få vara Head PRO igen.Detta år avslutades min HGTU och jag får numera titulera mig Club Professional. 2004 var även året då Scandinavian Masters åter var på Barsebäck och min stora idol Nick Faldo skulle spela. Jag hade planerat mina 2 dagar nere i Barsebäck mycket noga. Resultatet finns numera på väggen hemma.


2005 (Första året på Strövelstorps Golfklubb & Pay and Play, samt Emmies födelse)

Den 1 mars 2005 började jag på Strövelstorps Golfklubb & Pay and Play och i april föddes Emmie.

Mina förhoppningar om en lång och trevlig, varm och solig, grön och grann säsong med unga och gamla, nya och orutinerade, gamla och rutinerade, medlemmar och greenfeegäster, slog in. Det var massor av folk som valde att besöka Strövelstorp under 2005.


2006 (andra året på Strövelstorps Golfklubb & Pay and Play, samt Mizuno 100 år!!!)

En snörik och lång vinter gav oss en snabb start på vad som skulle bli en ganska lång säsong. Snö och kyla har, i alla fall enligt mig, den positiva effekten att många golfare längtar extra mycket efter att få komma igång igen. Nybörjarkurserna blev i stort sett fulltecknade och shopen blev till stora delar tömd. 2006 var även året då Mizuno firade 100 år. Bland annat släppte man 2006 stycken numrerade MP-100, 100th Anniversary-Set, i hela världen. Ursprungligen anlände 12 av dessa 2006 set till Sverige. Ett av dom finns, naturligtvis, i min egen lilla Mizuno-samling.


2007 (Tredje året på Strövelstorps Golfklubb & Pay and Play. Vilket väder…)

Vintern varade endast ett par dagar i februari.

Vid denna tiden passade jag på att befinna mig i Österrike, så jag slapp snökaoset.

Detta påpekades från en hemma i Sverige, när jag ringde hem från ett soligt Brixen och undrade hur vädret skulle vara när jag kom hem.

– Hur kommer det sig att du alltid är någon annanstans när det blir oväder här hemma i Skåne?

Oavsett vad det beror på att jag slipper oväder, så hoppades jag att det skulle hålla i sig under hela säsongen 2007.

Så blev det inte…

Regn, regn och regn. Så lär många minnas sommaren 2007.

Innan semestern började var det jättefint väder. På vardagarna…

På helgerna och sedan även på vardagarna när semestrarna äntligen startade, blev det regn mest hela tiden för att sedan återgå till solsken på vardagarna när semestrarna var på väg att ta slut.

Året fick ett lite abrupt avslut när jag 23/12 fick veta att Strövelstorps Golfklubb & Pay and Play, utan förvarning, skulle läggas ner.


2008 (Första året på Björkenäs Golfklubb, samt Hjalmars födelse)

Björkenäs Golfklubb

Bara ett par veckor efter nedläggningen av Strövelstorp var det auktion på golfbanans maskiner m.m. Tack vare den fantastiske greenkeepern Stefan, så kom jag i kontakt med, de för mig okända, Bröderna Larsson i Löddeköpinge.

Vi bestämde att vi skulle ses och prata lite för att bilda oss en uppfattning om det kunde vara intressant med ett eventuellt samarbete.

Som ni säkert förstått så var vi av samma uppfattning.
Det här kan bli riktigt bra…

Tyvärr blev det inte så mycket att göra som jag hoppades, men jag fick under 2008 träffa massor av nya golfare, många nybörjare och många blivande proffs. Helt enkelt massor med nyfikna golfare som vill bli bättre. Hoppas ni kommer tillbaka och att ni då tar med er vänner, bekanta, släktingar, arbetskamrater, eller varför inte den där personen ni känner som envist påstår att: “Golf är inget för mig”…


EN VÄLDIGT VIKTIG HÄNDELSE under 2008, förutom Hjalmars födelse, var att RÖGLE BK åter tog klivet upp i elitserien i ishockey!!!

GRATTIS RÖGLE!!!


2009 (Andra året på Björkenäs Golfklubb)

2009 bjöd på stora svängningar i många branscher, däribland golfen.
Trots allt så var det en hel del nybörjare som ville börja spela golf.


2010 (Tredje året på Björkenäs Golfklubb och första året på Glumslöv Golf)

Eftersom golfandet minskade en del under 2009 och jag under vintern fick möjlighet att utöka mina lektionstillfällen genom att ha en andra klubb, Glumslöv Golf, så beslöt jag mig för att testa.
Glumslöv med sin korthålsbana med 18 hål (par 54) för Pay-and-Play-gäster, samt 9 hål (par 36) för de som spelar golf och har skaffat sig ett hcp, passade mig alldeles utmärkt och i skrivande stund är jag fortfarande kvar.

JMlogo.jpg